Jag måste sluta kränka mig själv, fast jag vill inte. Förresten så är det mina psykologer som sager att jag ska sluta med det. Men jag behöver ju förståss inte lyssna på dem. Ingen bestämmer över mig. Jag har kalrat mig i 15 år utan någon som helst uppsyn eller uppmärksamhet av mina föräldrar. Jag kan lika gott fortsätta. Jag är jätterädd för mat, det förvånar mig faktiskt inte längre att jag har ätstörningar. Jag äter ju knappt något. En psykolog som jag gick hos sa att jag skulle sluta lyssna på musik så mycket eftersom att det fick mig att göra dåliga saker. Jag sa att jag skulle sluta lyssna på musik under ett tag, jag ljög. Mina kompisar, eller framför allt tysktruten Casseiopeia försöker ändra på mig väldigt mycket. Hon anser att jag inte är normal eftersom att jag bara läser ordböcker på olika språk. Jag lär mig faktiskt saker! Engelska och språk är det enda jag inte her F eller E i. Och det är i alla fall en bra början. 

Idag fick jag reda på att jag är bipolär. Jag har vetet det hela tiden, efetrsom att jag inte kan hantera farliga saker på ett icke våldsamt sätt, humörsvängningar och så är jag deprimerad lika mycket som jag är glad. Jaja nog om det. Idag har jag inte gjort någonting. Eller jo, jag har kastat sten på några okända människor, kastat ner min nya telefon från balkongen och retat min kompis. Juste jag dissar alla mina kompisar, säger elaka saker och slår dem. De uttnyttjar mej ändå bara. Det enda dom vill är att jag ska säga saker till folk dom inte vågar prata med. Men jag brukar oftast säga något annat än vad dem sagt åt mig att säaga. T.ex "Du blabla HATAR dig" Alltid lika kul att se deras konstiga miner xD